Karins

...Det tog en go stund innan jag visste hur jag skulle börja det här inlägget. Omdesigna bloggen och facebook var mycket viktigare, men nu tog jag mig i kragen. Det är ungefär en månad sedan jag senast skrev ett inlägg, p.g.a. många olika orsaker. Dels för att både julen och nyåret tog väldigt mycket av min tid och energi och dels för att jag genomgår en väldigt tung separation för tillfället.

För att ge en kort insikt i vad som har hänt tänker jag i följande inlägg beskriva lite hur den senaste månaden har sett ut för mig. Men efter det här inlägget lägger jag allt bakom mig här på bloggen, nya tag så att säga.

Det var efter nyårsafton som mitt liv helt och hållet gick i kras. Mina drömmar och min framtid fanns inte längre. Jag och K hade ett väldigt stort gräl där vi stred om våra olikheter och om våra värderingar. Vi kom inte fram till en lösning, båda var arga och trötta. I ilskans tecken bästämde jag mig för att åka hem till mamma och pappa för en vecka och fundera ut hur jag vill att mitt liv skall fortsätta att se ut.

Efter flera dagars ältande och vältande hade jag kommit fram till en lösning på alla våra problem. Vi bestämde träff med K för att tala igenom vad som hade hänt och hur vi skulle fortsätta. Vi kom båda fram till att vårt förhållande inte fungerar längre på ett hälsosamt sätt, vi strider och sårar varandra allt för ofta med våra meningsskillaktigheter. Vi satte helt enkelt slut för vårt förhållande...

Dagarna fortsatte medan jag fortfarande bodde hos mamma och pappa. Samtidigt höll jag på att söka en ny lägenhet för fulla muggar. Dagen kom då K ville ha tillbaka sin nyckel och han ville att mina saker skulle vara ute så fort som möjligt. Flytten tog ca. 1 vecka, jag flyttade alla mina saker själv i min mommos lilla Yaris. Jag bärde saker ut och in och körde av och an helt ensam, men det kändes bra då jag till slut tog den sista lådan med saker och konstaterade att jag hade gjort hela flytten by myself. Nu var det bara de stora möblerna som måste ut. D.v.s. soffan, bykmaskinen, tv-hyllan och mitt sminkbord. Allt det andra var K:s...

K och han kompis var snälla och hjälpte till med möblerna. Det tog en förmiddag och så var vi klara. Tur i oturen är min mommos lägenhet tom för tillfället så vi har förvarat alla mina saker där.

Så nu är hela min förra lägenhet tom, nycklarna har K och jag bor inte där mer. Men har faktiskt hittat en egen lägenhet till mig i Parsby. En liten etta på 36,5 kvadrat som passar mig perfekt, nära till allt. Dit får jag nycklarna den 1.2 och efter det skall det målas lite och sedan får jag börja flytta in saker och mig själv.

Så att såhär drastiskt har mitt liv ändras på mindre än en månad. För tillfället mår jag helt okej, jag har slutat gråta och klandra mig själv. Jag ägnar inte varje minut på att tänka på K och jag kan hitta på saker som jag tidigare inte har haft lust att göra.

Jag vill bara tacka mina underbara föräldrar som har stöttat och lyssnat på mig dygnet runt. Jag tackar för maten jag har fått här hemma och den hjälp jag har fått för att kunna stå upp både fysiskt och psykiskt. Jag tackar mina underbara vänner som har stått där för mig under den här svåra tiden och förhoppningsvis kommer att fortsätta stötta mig. Och sist men verkligen inte minst vill jag tacka Malin som har ställt upp för mig, lyssnat på mig sträckt ut en hjälpande hand då det har kännats som tyngst. Tack alla ni fina människor, jag älskar er verkligen allihopa! <3